Livstecken

Hej alla ni underbara människor som besöker min blogg. I söndags började jag läsa alla kommentarer som strömmat in på facebook och bloggen, det är omvälvande att se hur många ni är som berörs av vårt liv. Tack för era ord!

Jag berörs särskilt av några familjer, vars liv på ett märkligt sätt tycks vävas samman med vårat i denna svåra stund. Jag tror ni vet vilka ni är och jag vill gärna ha kontakt med er. Hör av er till mig på min mailadress så börjar vi där.

Jag är glad över att jag startade den här bloggen. Den ger mig så mycket stöd och chansen att få berätta. Bloggen kommer bli min dagbok och vara en spegel över mitt och min familjs liv. Även om vårt liv just nu är svårt att tackla och jag skulle kunna skriva tusentals rader om bara detta så är det minst lika viktigt att fylla våra dagar med glädje och visa detta för er. Ibland kommer jag behöva skriva om hur jag känner och allt det svåra och om jobbiga tankar om framtiden, men inte idag. Idag vill jag ge er alla lite glädje.

Olle fyller 4 veckor idag. Min goa lillprins växer och ger så mycket kärlek till oss via sina kloka ögon, med sitt leende och sina ljud. Storebror Lasse älskar sin lillebror och vill gärna vara med och sjunga och leka med lillebror.

På förmiddagen idag gjorde jag och Lasse trolldeg som vi kavlade ut. Lasse och Olle fick sedan trycka sina händer och fötter i degen. Om någon dag när trolldegen torkat skall vi fylla formarna med gips. Lasse älskar att baka så det här tyckte han var roligt.

På eftermiddagen tog vi vagnen och cykeln med barnstol till lekparken. När vi kom fram ville Lasse gunga. Medan Lasse gungade på den ena gungan tog jag Olle i famnen och satte mig i den andra. Jag har på så sätt idag fått uppleva hur Olle gungat för första gången. Han småslumrade under tiden men verkade uppskatta åkturen eftersom han gav ifrån sig små nöjda ljud.

På kvällen kom mamma och pappa och tillsammans med Lasse både sjöng vi och gjorde rörelser med Olles armar och ben. Vilket minspel vår lillkille i tacksamhet bjöd på!