11 april 2012

Påskhelgen

På påskafton åkte vi och min syster Bella till svärföräldrarna i Kölnäs i Smedjebacken. Vi brukar alltid fira påsken hos dem men i år blev det lite annorlunda. Barbro brukar alltid bjuda hela familjen Larsson på traditionsenligt påskbord. Vi brukar vara mer än 30 personer, gamla som unga. Efter det som hänt så ställde vi in och firade bara inom familjen men även om inte familjen Larsson var där så kände vi värmen och stödet från er stora familj.

Mysstund i amningskudden


Barbro fixade samma goda mat som vanligt och vi hade det trevligt. Grannbarnen lekte med Lasse ute i det fina vårvädret och Roger tog fram traktorn och körde en tur. Barnen blev överlyckliga.

Vårväder

Lek i svärföräldrarnas grannars lekstuga

På väg i traktorn

Bondefamilj

På påskdagen gick vi en promenad. Vi gick ner till Risingsbobadet och ljuset från himlen över vattnet var så där nästan magiskt. Jag kom att tänka på Eric Claptons sång Tears in heaven och trots att jag till och med gick och smånynnade så kände jag mig lycklig. Det där ljuset från himlen kändes varmt trots den svala luften, som om mina kära där uppe värmde mig.

Lasse i pappas gamla vagn och Olle i Lasses

På promenad


Vid Risingsbo badplats

Magiskt ljus silade sig ner melan träden.

Would you know my name
If I saw you in heaven?
Would you feel the same
If I saw you in heaven?
I must be strong and carry on
'Cause I know I don't belong here in heaven

Would you hold my hand
If I saw you in heaven?
Would you help me stand
If I saw you in heaven?
I'll find my way through night and day
'Cause I know I just can't stay here in heaven

Time can bring you down, time can bend your knees
Time can break your heart, have you begging please, begging please

Beyond the door there's peace I'm sure
And I know there'll be no more tears in heaven

Would you know my name
If I saw you in heaven?
Would you feel the same
If I saw you in heaven?
I must be strong and carry on
Cause I know I don't belong here in heaven

Annandag påsk åkte vi med Karin och Erik till Rösåsens utkikstorn, eller Rövåsens utkikstorn som Karin sa. Lasse tyckte det var lite jobbigt att gå den långa vägen upp till tornet och fick därför rida på Eriks rygg. Väl däruppe klättrade han dock upp för alla trappor själv och tittade på utsikten. Olle bar jag upp och lagomt när vi kom upp blev han hungrig, vilket resulterade i en höghöjdsamning. När vi kom ner igen grillade vi korv och fikade.

"Rövåsens ukikstorn"


Höghöjdsamning i utkikstornet

Lasse bus



Korvgrillning


Hemma igen.








4 kommentarer:

  1. Evelina! Jag kan inte ens föreställa mig de känslostormar du rymmer inom dig. Jag tycker att du är fantastiskt stark om jag beundrar ditt mod. Kämpa på, tänker på dig och din fina familj ofta. Många många kramar

    SvaraRadera
  2. Läser din blogg och har gråtit många tårar de senaste veckorna. Samtidigt förundras jag över hur kloka och starka ni är mitt i allt kaos! Ni gör så rätt att försöka leva i nuet och ta vara på varje dag tillsammans. Tänker på er hela tiden!!! Ta hand om er och Njut av era fina pojkar! Stor kram från Linda

    SvaraRadera
  3. Olle kommer få en sån underbar tid Och kärlek med er ni verkar helt underbara, känner inte er men känner mig väldigt berörd av ditt skrivande följer bloggen hela tiden, lev i nuet. Och som Fia roman säger hoppet :)
    Kämpa på tänker på er varje dag
    Kramar från lina wahren

    SvaraRadera
  4. Typiskt Karin :-D Snyggt utkikstorn det där rövåsen. Behåll glädjen Evelina!! Ni har ju sån otrolig glädje vanligtvis och tror den betyder mycket för er alla. Sa till Karin å erik att jag var så rädd att den skulle försvinna men jag ser att ni är starka. Kramar Emma

    SvaraRadera