Minnen

Det finns smärtsamma minnen som gör så ont, så ont. Kroppen svettas, hjärtat klappar, pulsen vibrerar. Ångesten sköljer över hela mig. Börjar i hjärnan. Som en film spelas scenerna upp. Beskedet, sjukhuset, sista andetaget. Jag kan inte sova. Tar mig för pannan. Kryper närmare Stefan. Kramar om honom. Känner värmen från hans kropp. Lyssnar på hans lugnande röst. Naturligt, säger han. Det är naturligt. Jag slår bort minnena och scenerna som spelas upp. Så småningom somnar jag. Samma sak, nästan varje natt. Jag tänker, kommer jag någonsin att somna lycklig och rofylld igen?

Det finns vemodiga minnen som varken gör ont eller gott. När jag tänker, han var ju här, nu är han inte här, hur är det möjligt? Han låg ju där på filten, nakenfis i bara blöja, och sov på sidan med sina händer intill munnen. Han var ju där på skötbordet och log när vi masserade och rörde hans ben och armar. Han badade ju i badbaljan och njöt av det varma vattnet och förmågan att röra sig.

Det finns arga minnen. För, fan, det hade ju gått bra. Jag hade redan hunnit tänka tankar om hur han åkte runt här med permobil och jagade Lasse. Jag hade redan börjat fundera på vart vi skulle kunna installera en hiss i huset. Jag hade redan sett framför mig hur han med en liten laserpekare pekat på varorna i affären som vi bestämdhet skulle hämta. Fan, det hade ju gått bra. Fan, vi hade ju allt vi kunnat önska oss, säger Stefan.

Det finns varma minnen som skänker sköna känslor. Känslor av tacksamhet och kärlek. När jag minns allt vi gjorde. Mys, kel och gos. Lek, bus och skratt. Sång och musik. Promenader och utflykter. Jag minns våra amningsstunder. Jag mins dig i knät hos Lasse och på pappas mage. Jag minns hur du förde oss samman.  Kärleken förde oss samman.

Solen står högt över fälten
Vinden går lojt genom säden
Värmen vilar och väntar
Det susar oss över i träden

Idag är det bara du och jag
Idag är det bara vi två
Du är min
Och jag är din
Och kärleken förde oss samman.

Ta min hand så följer vi vägen
Genom regn och sol är jag din
Vi tar med oss den gyllene regeln
Och förs fram av en viskande vind

Idag är det bara du och jag ...

Delar av Ulf Lundells
Kärleken förde oss samman

Jag har de senaste dagarna bokstavligen gått igenom vartenda minne av dig. Jag har tittat på alla foton och valt ut de bästa. Jag har skapat en minnesskatt. En fotobok över ditt liv och vårt fantastiska liv. En saga om dig.

Du är en saga för god för att vara sann
det är en saga i sig att vi funnit varann
vi kunde lika gärna
aldrig nånsin mötts
eller var vårt möte
redan bestämt långt innan vi fötts

vem vet, inte du
vem vet. inte jag
vi vet ingenting nu
vi vet inget idag
vem vet, inte du
vem vet. inte jag
vi vet ingenting nu
vi vet inget idag

Delar av Lisa Ekdahls
Vem vet

Jag är så tacksam för alla de foton och minnen vi skapade tillsammans med dig Olle och äntligen har jag förstått att det är himla tur att jag är som jag är.  Att jag alltid har så bråttom, att jag aldrig väntar, att jag har en idérikedom som är få förunnad och vägrar att ta det lugnt. Varför undrar ni? Jo för utan det hade vi inte fått så många bilder, gjort så många saker och skapat så många minnen som vi faktiskt gjorde. Den skatt av bilder och minnen vi har är dyrare än alla världens diamanter, juveler och ädelstenar. Därför, ett råd till alla er därute. Vänta inte.

Midnight
Not a sound from the pavement
Has the moon lost her memory?
She is smiling alone
In the lamplight
The withered leaves collect at my feet
And the wind begins to moan

Memory
All alone in the moonlight
I can smile at the old days
I was beautiful then
I remember
the time I knew what happiness was
Let the memory live again

Every street lamp seems to beat a fatalistic warning
Someone mutters at the street lamp gutters
And soon it will be morning

Daylight
I must wait for the sunrise
I must think of a new life
And I mustn't give in
When the dawn comes
Tonight will be a memory too
And a new day will begin

Burnt out ends of smoky days, the stale cold smell of morning
A street lamp dies, another night is over, another day is dawning

Touch me
It's so easy to leave me
All alone with my memory
Of my days in the sun
If you touch me
You'll understand what happiness is
Look a new day has begun

Länk till Sara Brightmans version av Memory