Begravning

Wikar Olle Stark

* 6 mars 2012
† 16 maj 2012

Torsångs kyrka

8 juni 2012

I fredags var det så dags för Olles begravning. Och om en begravning kan vara underbar så var den det. Olle hade till och med ordnat så det var underbart väder.

Jag åkte till kyrkan redan klockan 11 och då stod kistan där och väntade i kyrkan. Jag sa hej Olle och sen började jag arrangera blommor och föremål precis så som jag ville att det skulle se ut.

Hela begravningscermonin var fyllda av symboler, vackra ord och sånger. Det kanske verkar konstigt men jag kommer visa några bilder här på bloggen för er, som inte var där, men ändå vill veta hur det såg ut och hur det var.

På kistan hängde vi en jättestor, fantastisk vacker, krans av liljekonvaljer med ljusblå band. På banden stod det. "Vi älskar dig för Evigt" på det ena och på det andra. Mamma, pappa och Lasse. Ovanpå kistan stod ett litet hjärta med röda små rosor. Jag lade också dit Olles pippitröja och ovanpå den låg en avbild av Olles ena fot i gips. Jag Stefan och Lasse hade våra pippitröjor omkring våra axlar som en symbol för vår familj. Olles pippitröja låg på kistan och vi hade våra kring axlarna.

Vi älskar dig för evigt

En ballong från mamma, pappa och Lasse

Ser du din tröja och fot på kistan.

Till vänster om kistan ställde vi ett bord med vita dukar. Till höger på bordet brann Olles dopljus och i en glasflaska stod en liten liljekonvaljbukett. Glasflaskan kommer från neonatalavdelningen och i den blandade vi ersättning till Olle under hans första dagar i livet. Framför flaskan och ljuset stod Stefans fantastiska elektronikleksak han konstruerat och byggt ihop helt själv till Olle. Olles boksstäver tändes och släcktes efter varandra. Till vänster på bordet stod en till liljekonvaljbukett och den gröna elefanten Olle fått i present.

Bordet med allas blommor till dig.

Till höger om kistan fanns ett fantastiskt arrangemang. I centrum fanns vår familjetavla i Canvasduk på staffli. Den föreställer hela familjen i likadana pippitröjor med Olle i mitten. På golvet nedanför tavlan fanns ett stort blomsterhjärta från farmor och farfar och farbror med familj. Bredvid det en stor björn med ett blomsterarrangemang och ett hjärta i famn från mormor och morfar och mostrar och morbröder med familj. Två blomsterkvastar låg på golvet. Den ena från Stora Enso och den andra från släktingarna i Stockholm och Motala. På Olles amningskudde satt Alfonsfiguren och två nallar han också fått i present. I badbaljan simmade tre "näckrosor" och två badankor.




Det vackraste arrangemanget till bara dig.

Du kommer alltid att vara en del i vår familj.

Programmet vi gjort var väldigt fint. Begravningsakten inleddes med klockringning följt av en sång från Ronja Rövardotter på orgel. Sedan sjöng vår solist Ing-Marie "Sång till friheten" till tonerna av sin gitarr. Otroligt fint. Länk till orginalet finns här.

Efter det sjöng församlingen "Tryggare kan ingen vara" och sedan tog prästen vid och höll ett vackert griftetal. Istället för att säga "av jord är du kommen..." så sade han, efter önskemål från oss, "av stjärnstoft är du kommen, stjärnstoft skall du åter bli". Och istället för att lägga sand på kistan så satte han två vita fjädrar i hjärtat med de röda blommorna. Fjädrarna symboliserar både änglavingar och att fjädrar var något vi ofta lekte med tillsammans med Olle.

Därefter var det dags för Avskedet och jag, Stefan och Lasse tog varsin ballong, en röd, en gul och en blå och gick fram till kistan. Vi satte fast ballongerna på kistan i det röda hjärtat. Vi sa några ord till vår Olle och lämnade också varsin handbukett på bordet till vänster om kistan. Lasse hade bestämt sig för att han ville ha gula blommor så hans bukett var gjord av smörblommor och daggkåpa. Jag och Stefan hade varsin i liljekonvalj.

Sedan tog alla närvarande adjö på samma sätt. Nästan alla grät. Den som grät minst var nog jag. Vi kände stödet och medlidandet från alla inblandade. Fantastiskt att ni alla ville komma. När alla tagit adjö var bordet fullt med små buketter, de flesta i liljekonvalj. Även en ängel i garn och en liten nalle med änglavingar låg på bordet. Så fint. Under hela avskedet spelades sången "Nu i ro" på stora orgeln. Samma sång sjöng jag för Olle många gånger under hans kämpartid på sjukhuset.

När alla tagit farväl sjöng Ing-Marie min egenskrivna version av "Mors lilla Olle" ackapella i kyrkan. Texten kommer från djupet av mitt hjärta och är skriven till dig Olle. Jag älskar dig så mycket.

Mors lilla Olle i hjärtat bo
skänker sin värme så att jag får ro.
Minnena små utav ögonen blå
hjälper mig då att så ensam här gå.

Brusandebrus, vem som susar där
ljuslågan fladdra, är det du som är här.
Mamma är vaken, och Olle blir glad
giver mig kraften och natt blir till dag.

Klappar sin mamma med händer små
nöjd med att vara här i en vrå.
Mamma hon viskar till dig du är här
hör du, min Olle jag håller dig kär.

Far fick nu se dem, sa du är fri
Lasse kom in och lät leken förbli.
Olle min broder är alltid min vän
kramar från alla vi möts snart igen.

Prästen fortsatte akten och läste begravningsbönerna tillsammans med församlingen. Därefter sjöng vi sången Barnatro tillsammans. Den sista versen är fortfarande magisk då den precis beskriver vad jag gjorde Olles sista timmar i livet. Jag höll honom i min famn, jag sjöng för honom och jag överlämnade honom i änglars hand när jag kände hans sista andetag med min hand på hans mage.

Likt en seglare i hamn

blev du lugn i modersfamn,

ömt hon smekte dig och sjöng om himlens land.

Hennes stämma blev så varm,

när du låg vid hennes barm,

hon din framtid lade tryggt i änglars hand.

Barnatro, barnatro,

till himmelen du är en gyllne bro!

Barnatro, barnatro,

till himmelen du är en gyllne bro!

Begravningsakten avslutades med att Ing-Marie sjöng en av de vackraste sångerna som finns, nämligen "Himmlen är oskyldigt blå" ackompanjerad på piano följt avslutningsmusik "Hjärtats saga" på Orgel. Länk till solosången finns här.

När alla närvarande lämnat kyrkan dröjde vi oss kvar länge och tog kort. Stefan grät mycket. Jag var bara helt tom, men ändå lycklig över att begravningen varit så fin. Jag tog med mig Olles tröja, dopljuset och elektronikleksaken ned till församlingshemmet där gästerna, kaffe och tårta väntade. När jag kom dit kände jag en omedelbar önskan om att få gå tillbaka till kyrkan igen. Jag tog med mig min syster Karin och Majken. När vi kom dit hade de mesta av blommorna redan lyfts ut ur kyrkan och lagts på kyrkbacken. Kistan stod där lika naken som på morgonen när jag kom. Jag brast äntligen i gråt på riktigt. Satte mig ned och kramade om kistan. Pratade en stund med Olle innan jag tillslut kunde gå ut igen. Känslan av att nästa gång jag kommer in i kyrkan är kistan borta kändes jobbig men ändå lite lättare när jag hade gått dit en sista gång.

Jag pratade inte med så många under fikat. Jag sökte mig till de människor jag kände behov av att söka stöd hos. Ni vet vilka ni är. Tack för att ni finns. Prästen läste upp de kondoleanser vi fått. Många människor har skänkt pengar till Olles barnfond. Vi vill tacka så fantastiskt mycket för det. Jag kommer meddela här på bloggen när vi gör uttag ur fonden.

Minnesstunden avslutades med att gästerna skrev hälsningar till Olle på heliumballonger. Ballongerna släppte vi allihop tillsammans medan vi gemensamt ropade "Hej Olle i luften". Lasse hade valt en orange ballong och på den hade Lasse ritat ett O. O som i Olle. Jag skrev "Mors lilla Olle, mamma älskar dig". Stefan skrev "Pappa också och Lasse med förstås." Det var fantastiskt fint och stort att se ett femtiotal ballonger samtidigt stiga upp i skyn. Som ett fyrverkeri av glada färger.

Lasses O till dig.

Ett fyrverkeri av ballonger

"Hej Olle i luften"

Vi tittade länge efter ballongerna.

Kvällen avslutdes hemma hos Karin och Erik med god mat och nära och kära. Tomheten gjorde sig förstås påmind men jag kände mig ändå lycklig över att vi gett Olle den finaste begravning som någon kan tänkas få.

Jag vill tacka så mycket för all hjälp. Ing-Marie för vacker sång och vackra blommor. Du är en klippa! Prästen, kantor och vaktmästare för era strålande insatser. Mamma, pappa, Barbro, Roger, Karin, Erik, Bella, Marie och mormor med flera för all hjälp med arrangering, bakning, dukning, diskning och matlagning mm.

Innan vi åkte hem på kvällen åkte vi förbi kyrkan och tittade på blommorna. Då hade den röda ballongen försvunnit. Istället avtecknade sig ett moln som en ballong rakt ovanför kyrkan och när vi kom hem till huset fanns ett annat moln som liknade en ballong ovanför lekparken. Vem vet, kanske var det Olle som kommit och hämtat den röda ballongen och har den i himlen, där han är nu.

Olles "molnballong". Fotot taget hemma från oss när vi kom hem.

 Vi Älskar dig för Evigt Olle.