Tacksamhet.

Vill återigen skicka ett inlägg som handlar om tacksamhet.

Först om tacksamheten till alla er som lämnar så fantastiska kommentarer här på bloggen. Om ni visste vad glad jag blir varje gång telefonen plingar till och vittnar om att en ny kommentar har lämnats. Egentligen skulle jag vilja tacka er alla personligen men ni är så många. Det blir ett kollektivt svar till er alla. Det är helt ofattbart att så många människor, många helt okända för mig, går in och läser och beundrar och berörs av mina ord. Jag blir glad, berörd och smickrad. Ni fyller mig med styrka, mod, självkänsla och självförtroende. Sluta inte skriva till mig, det betyder så fantastiskt mycket. Jag har alltid varit en bekräftelsesökare och att få bekräftelse för den jag ÄR, är helt underbart. Egoboost!

Ni är så många som skrivit och nedan har jag samlat några av alla fantastiska kommentarer vi fått.

"Vad kloka ni verkar vara! Tänk vad lilla Olle lärt er. Vad han lärt er familj och anhöriga. Och tänk vad han, genom din blogg och dina vackra ord, också lär oss andra. Som ringarna sprider sig på vattnet så når han ut till så många. Tänk att en sån liten pojke kan vara så stor!"


"Ibland vill jag stoppa ner familjen Stark i en liten låda och bära under armen, och liksom ta hand om så inget mer ont kan komma åt er. Ni är en underbar familj och underbara föräldrar."


" Olle kommer alltid att vara med er, överallt! Jag tycker att ni, hela Familjen har gjort rätt för ert efternamn, Olle va en riktig kämpe & ni, Evelina Stefan & Lasse är så otroligt starka"


"Helt otroligt! Så många känslor! Ni har fått mig att se på livet med andra ögon. Ni har fått mig att våga börja leva. "


"Jag beundrar dig så fruktansvärt! Du skriver så fint och mina tårar slutar inte rinna."


"Lilla Olle har lämnat stora spår i många människor och han har haft 2 fantastiska föräldrar o en underbar storebror under den korta tid han kom och förgyllde världen med sin närvaro"


"Å jag imponeras av din rakhet och ärlighet i bloggen, du sätter ord på tankar och känslor som andra oxå säkert tänker men inte vågar uttrycka. Det kallar jag styrka. Ni verkar vara en fantastisk familj med mycket kärlek, trygghet och styrka. Lilla Olle kommer få det bra i himmelen med sådana förutsättningar."


"Jag tror många kommer kramas mer som följt Olle. Tänk vilken kärlek han då hann sprida och tänk hur många hjärtan han berört med sina vackra ögon och styrka. Det krävs en stor liten människa för det. Och det krävdes en stark mamma och hennes gränslösa kärlek och mod för att låta hans saga spridas med vårvinden till alla oss. Tack för att ni skänkt mig chansen att ta vara på livet."


"Nu kan jag förstå lite mer, det som säjs att det är barnen som väljer sina föräldrar. För vem skulle ha gett Olle ett finare å bättre liv än ni?!"


"Den vackra Olle har lämnat sin familj. Han har dock inte lämnat helt, han finns där uppe, kikar på er och ber er att leva vidare. Fortsätt leva, så som ni gjorde med Olle i er närhet. Fortsätt att fånga de magiska stunderna i vardagen. Fortsätt att älska och fortsätt att vara underbara familjen stark."


"Sänder en kram till en otroligt varm och kärleksfull familj. Olle fick den bästa familjen och det bästa livet ett barn någonsin kan tänkas."


"Olle fick den bästa familjen,han fick så mycket kärlek att det strålade om honom. Hans leende ska jag alltid minnas. Om det tändes en stjärna varje gång vi tänker på dig, Olle då skulle natten vara ljusare än dagen"


"Tror att bilderna säger mer än tusen ord på lilla Olle, har aldrig sett en sån liten bäbis le så mycket på kort, och jag har sett många bäbisar. Ni gav honom verkligen det som ni lovade, och det syns i hans ögon. Kanske fick han det lyckligaste livet någon har har haft."


"It's not how deep the sea, it's not how wide the sky, it's how sweet the time from hello to goodbye."

"Var inte arg lilla mamma 

... jag var tvungen att gå. 

Den dagen hände det och då 

orkade inte mitt hjärta slå. 

Älskade pappa 

mitt liv blev så kort, 

Ta hand om varandra 

när jag flyger bort. 

Jag vet att ni gråter 

och det finns ingen tröst. 

Men lyssna till era hjärtan 

och ni kommer att höra min röst. 

Jag finns inte bland er 

men jag finns ändå. 

Jag hör era röster 

och jag älskar er så."

Stor tacksamhet känner jag för modiga Jenny som
helt spontant kom hit med en blomma trots att hon
bara läst om mig på bloggen. Jättefint gjort av dig.

........................................................................................................................

Jag vill också rikta ett stort tack till våra familjer, våra släktingar, våra vänner, våra grannar, våra arbetskamrater, dagispersonal och föräldrar på dagis som mailat, sms:at, ringt, besökt oss, pratat med oss och/eller skickat blommor. Vi känner att ni finns för oss och delar vår sorg.

Många är ni som erbjudit er hjälp och många är ni som vill träffa oss och fortsätta stå oss nära. Vi kan bara säga att vi från vår sida känner djup tacksamhet och vi vill fortsätta ha er i vår närhet. Nu i denna svåra stund men lika mycket i den lycka och glädje framtiden har att erbjuda.

Jag vet att många av er kommer på begravningen och att en del känner osäkerhet om vi vill att ni kommer på minnesstunden och fikat efteråt. Vill därför bara säga att vi gläds om ni vill komma på minnesstunden också. Då får vi chansen att prata en stund och jag kan redan nu säga att minnesstunden kommer avslutas på ett mycket vackert sätt. Speciellt vackert för alla barn. Alla som vill kommer få möjlighet att skriva en hälsning till Olle på en heliumballong. Dessa ballonger kommer vi sedan gemensamt släppa till Olle när minnesstunden är slut.

...........................................................................................................................

Slutligen vill jag skriva ett stycke om tacksamheten till livet. Det är lätt att i denna stund fastna i tankar om orättvisa, avundsjuka, bitterhet och elände. Jag skulle ljuga om jag sa att jag aldrig känner så för det gör jag och alla andra inom familjen ofta.

Någonstans har jag dock bestämt mig för att Olle var alldeles för fin för att jag skall fastna i de tankarna för länge. Istället för att tycka att livet är grymt så vill jag tänka att livet är underbart.

Jag vill känna tacksamhet för allt livet gett mig:

Förutom alla vänner och familj som jag redan nämnt är jag tacksam för att jag har ett fantastiskt hus som jag älskar. Det är både gammalt och nytt. Det har sina skavanker och problem, i likhet med mig själv. Det skänker värme, trygghet och ger mig inspiration. Mitt hem är min borg.

Jag har en underbar man som jag älskar över allt annat på jorden. En man som bara blir snyggare med åren och är allt det jag inte är. Han är min bromskloss när jag lägger an gasen i botten. Han är den som tänker och ser risker när jag bara blundar och ser möjligheter. Han är den som är noggrann när jag slarvar. Han lyssnar när jag pratar. Han tar ansvar när jag är tankspridd. Han förverkligar mina drömmar och han älskar mig mest när jag förtjänar det minst.

Jag har en underbar son som jag älskar kvar här på jorden. En son som jag oroar mig för skall ta skada av allt det här som händer, men som gång på gång överaskar mig med lillgamla uttryck och fantastisk klokhet. "Det kan bli så ibland" säger han när han inte hittar förklaringar. Det är mina ord som han tagit fasta på. Och visst är det så att livets prövningar inte alltid kan förklaras. "Det bara blir så". Lasse finns här mitt ibland oss och vi kommer göra allt för att hans liv skall fortsätta vara underbart.

Älsklingar

Glädjen är stor

Jag har en lika underbar son som jag älskar i himlen. Jag kommer alltid att vara mamma till minst två barn, men en är en ängel. Hans liv på jorden var inte långt men jag är så stolt över hans liv och hans livsgärning. Han har berört så många människor. Han har förändrat många människor och fått dem att tänka annorlunda. Jag älskar honom var han än är och bär honom med mig honom var jag än går. Jag är tacksam för att han kom till mig och att han gjorde mig till den jag är idag.

En av bilderna vi tog i Gävle. Underbar!