En dag i taget

Vill börja med att rikta ett stort tack för alla hälsningar, besök, presenter och blommor vi hunnit få i samband med Olles födelse. Stort tack också till alla som skickat meddelanden på telefon, facebook och här på bloggen. Era ord värmer och vi känner starkt stöd.

Så sakteliga börjar det gå upp för mig att jag faktiskt fått barn. Stunderna av total lycka och lugn blir fler och längre. Oron finns där i bakgrunden och visar sig då och då men jag har haft stort stöd av närmaste familjen och gråtit, pratat och ältat tills glädjen kommit tillbaka. Min lillasyster Karin har bott hos oss några dagar och hjälpt mig särskilt mycket. Tack syrran!

Det har funnits stunder när fortsatt bloggande känts meningslöst, men jag har tänkt om. Jag kommer fortsätta blogga om precis det jag hade tänkt; om babylycka, familjeliv och inredning. Helt enkelt för att jag tror det får mig att må bra.

Min lilla vackra goa Olle har fortsatt utvecklats positivt och känns ännu lite mer stabil i kroppen och rörelserna. Ibland blir jag rädd att jag bara inbillar mig men jag måste våga hoppas att det är sant. Ibland känner jag mig också arg för att läkarna säger att det är något fel på min lilla gosse. Han har tio fingrar och tio tår, han tittar på mig och ger ifrån sig det sötaste lilla babyljud. Han talar om när han är hungrig och när jag ammar honom tar han sin lilla hand och håller om mitt finger. För mig kan detta inte bli mera rätt! Underbara Olle!

Nedan kommer några bilder från veckan som gått. På återseende.

Myser i pappas knä

Mina älsklingsgrabbar!

Storebror och lillebror

Min lille champion! Kämpa på gubben!

Vi leker tillsammans i lekrummet

I Bergebo och grillar korv.

Sötnos

Vilostund ovanpå sin kusin som beräknas komma i maj.

Blommor från familjen Dahlin.

Blommor från Traineerna

Ett försök att få med båda pojkarna på bild. Inte det lättaste.