3 oktober 2012

Summerat September

September månad har gått. Undra om det är den månaden jag kommer se tillbaka på som en brytpunkt. Kanske. September är i alla fall den månad då jag faktiskt börjar känna att jag vill identifiera mig som jag igen. Sorgen upptar inte längre hela mitt väsen utan när jag spatserar gatan fram känner jag allt oftare att det är jag, bara lilla jag, som går där. 

Har varit väldigt tomt här på bloggen ett tag. Har inga egentliga orsaker till varför utan den har fått vila bara. Djupa tankar har fortsatt cirkulera inom mig. Teorier ger mig grubblerier och jag har skrivit en del om mina känslor vid sidan om bloggen. Kanske publicerar jag dessa rader längre fram men just nu vill jag bara skriva något lättsamt. Här kommer därför September månad i bilder.

Bröllopsfest

Det vackra brudparet. Våra härliga vänner Johanna & Fredrik.
Skål!



Plantera rosor


Fyndade två klätterrosor, New Dawn,
till vrakpris som jag planterade.
Har aldrig varit trädgårdsintresserad förut,
men att hålla på med växter och jord
är verkligen så läkande som det sägs vara.
Apropå rosor.
Titta och njut till bilderna från Änglagård och lyssna till sången
"Där rosor aldrig dör". Först med Görel Crona och sedan Viveca Sehldahl. 

Hoppas du är där nu Olle:

...Där som rosor aldrig dör.
Där skall rosor aldrig falna
ingen frostnatt dem förstör.
Till en stad jag är på vandring,
där som rosor aldrig dör.


Bus i kvadrat


Vårt charmtroll hittar alltid på nya bus och förgyller
ständigt tillvaron med nya roliga uttryck.

Och när han till slut somnar... finns det ofta
en liten Majken som kan liva upp stämningen.


Lekstugebygge och 3-årskalas!

Bästa vännerna säljer godsaker i koisken.

Hotellweekend - Victoria Tower Kista

Jag och maken spenderade lite tid med varandra på nybyggda
hotell Victoria Tower i Kista. Champagnen fick vi i bröllops-
present för över ett år sedan... Bättre sent än aldrig. 
Vi shoppade lite nya kläder och gick på bio.
Något som vi inte gjort på åratal.
Sovmorgon, god mat och dryck, stod också på programmet.
 Borta bra men hemma bäst

Två konstnärer målar med vattenfärger.
Pojken med guldbyxorna och ärvd
slipover över 30 år gammal.
Allting kommer igen...

7 kommentarer:

  1. Vilka härliga bilder Eve!!!
    kram från Linda Karlströms

    SvaraRadera
  2. Gult är aldrig fult! heter det väl? Tänker på Lasses tjusiga byxor. Såna villa moster Bella också ha.
    Ni såg ut att ha det väldigt mysigt i Stockholm.
    Jag sitter och våndas och vrider mig över ett PM som ska skrivas till på måndag... har bara fått ner några rader. Hur gör man för att finna motivation? Skicka över lite av din studieseriositet bitte.
    Jag är på bibblan, men det gör ont i ögonen av att läsa och i fingrarna av att skriva om uttjatade ämnen. Tur det bara är lite kvar nu.
    Kram från Elebassi, the kenyan runner. Maybe the best runner in the world. Nej jag har inte kommit ner från i lördags än.

    SvaraRadera
  3. Det var väl själva fan vad mycket robotskrivare det lär finnas där ute, så många gånger som jag får göra omförsök för att få något publicerat.

    SvaraRadera
  4. Att se glädje i era ögon gör mig så oerhört glad. Kram på er

    SvaraRadera
  5. Lasses väst stickade jag till Elias när han var liten!
    Kul att se att den fortfarande är OK.
    Faster Britt-Marie

    SvaraRadera
  6. Härliga glada bilder:) Hoppas du får fortsätta finna din styrka...Massor med höst värmande kramar. Lena.P

    SvaraRadera
  7. Fräsch brutta att skåla med!

    SvaraRadera