Tänk om...

Att två så små och oskyldiga ord kan orsaka så mycket smärta.

• Tänk om Olle inte hade smittats av den där virusinfektionen. Då kanske han hade varit här nu.
• Tänk om vi hade åkt in tidigare till sjukhuset med Olle. Då kanske han hade kunnat klara sig.
• Tänk om han bara hade klarat den där infektionen. Då kanske han hade kunnat stärkas och överlevt.
• Tänk om han hade fått växa och bli äldre. Då hade kanske forskarna hittat en medicin eller behandling som kunnat rädda honom.
• Tänk om jag hade kunnat ge min kropp till Olle. Då hade det varit han som varit här nu.

Det är när det här tankarna kommer upp, när de börjar mala inuti, det är då som jag känner hur ångestklumpen börja växa i magen och hur sorgen åter fattar tag om mig.

Lönlöst. Jag vet. Hjälper intet. Jag vet. Tjänar ingenting till. Jag vet.

Varje gång de där fraserna börjar att pulsera har jag försökt att kapsla in dem och gömma undan dem men likförbannat letar de sig ut ur alla ogenomträngliga passager och vattentäta gömställen. Jag tror att dessa tankar kommer följa med mig resten av livet och därför försöker jag nu istället att bekämpa dem med kontraversioner. 

• Olles tid blev kort men underbar. Han fick ett liv fritt från sjukdom. Virusinfektionen gjorde lidandet kort.
• Vi gjorde allt vi kunde. Vi hade varit inne på sjukhuset några dagar tidigare och både läkarna och vi bedömde att Olle mådde bra trots sin förkylning. När viruset tog ny fart hade antagligen inget kunnat förhindras även om vi varit på sjukhus. Det finns ingen antibiotika som hjälper mot virus. Olle fick istället bo hemma så länge han kunde. Han fick en god natt till hemma med sina föräldrar och storebror. Vad mer kunde han ha önskat sig.
• Om Olle hade kommit hem igen hade hans och vårt liv inte varit på samma villkor. Rädslan för nästa infektion hade kunnat ta överhanden och hindrat oss att ge honom ett lika lyckligt liv.
• Behandling, mediciner och forskning kunde inte hjälpa Olle men tänk om de kan rädda ett annat barn. Utvecklingen är värd att följa, det hade Olle velat. 
• Jag har fått min egen kropp och bär ett eget ansvar för mitt liv. Det finns mycket kvar för mig att upptäcka, leva för och känna glädje av.

Jag vet att det finns många andra där ute som också funderar på sina egna "tänk om..." och kanske går det att finna en liten tröst i att göra just det; tänka om. Tänka om och vända de negativa fraserna till något som skapar trygghet, som ger ro och lugnar ned.

Kramar från mig till er alla.