13 augusti 2012

Änglar


När Olle hände var det som att bli av med oskulden på livet. Jag hade levt ett liv långt ifrån sjukdomar, olyckor och tragedier. I min närmaste familj har naturen haft sin gång och de som lämnat oss har varit äldre. Några gånger har jag nåtts av dödsbud som gällt unga människor, barn och unga. De har känts förfärligt orättvist och fruktansvärt men det har inte varit tillräckligt nära för att det skall gå ända in i själen mer än för en stund.

När Olle hände kom historierna till mig naturligt. Många människor har skrivit till mig eller berättat om sina livsöden. Om sina förlorade barn eller förlorade nära anhöriga. Det blir så naturligt. Ingen vill egentligen att vi skall ha det sorgliga gemensamt men det har vi ändå och då hittar vi lite stöd hos varandra. Vi som är kvar här i det dyrbara men ack så sköra livet.

När Olle hände insåg vi som alla fanns runt omkring honom hur skört livet faktiskt är. Det är så mycket skörare än den tunnaste spindeltråd. Allting kan hända. På ett ögonblick kan allting förändras. Imorgon kan det vara försent. Hårda ord att både skriva och läsa men det är också sanningen. Dock en sanning för svår för de flesta av oss att leva efter. Vi vill ha tryggheten att kunna ta morgondagen och framtiden för given. Att allting och alla som du älskar delar din morgondag och framtid är en självklarhet och en förutsättning för att leva.

Men så fungerar inte livet. Inte alltid. För två familjer som jag bryr mig väldigt mycket om hände det som inte skulle hända. En mor har blivit en ängel och en ängel har fötts.

En älskad, ständigt leende och omtänksam mor och hustru har lämnat jordelivet. Tack kära du för allt du gav här på jorden och för att du, trots sjukdomen, verkligen levde. Din värme och kärlek lever vidare i dina barn och i din man. Jag läste deras ord; sorgen är kärlekens pris, och vet att så är det. Kärleken som du gav dem är ovärderlig men tillräcklig för dem att kunna bära sorgen.

"En evighet
En kort sekund
När vi blir ett
Med tid och rum
Ett ögonblick
Oändlighet
Långt bortom allt
I evighet."

En älskad liten flicka. För fin för denna världen. Varför var hon tvungen att gå. Jag blir så ledsen. En så vacker familj som hon tillhörde. En familj som ställde upp för oss, som visade sin medkänsla och kämpaglöd. Varför just dem? Ingen kan svara på den frågan. Jag veta bara att hon för alltid kommer vara oändligt älskad men också oändligt saknad.

"En ängel flög förbi
Mot himmelen så fri
Men hon lämnade sitt leende,
på vår jord
Som en sol som värmer oss
Som ett himmelskt stjärnebloss
Så vi kan betrakta livets skeende,
med en tro
Kärleken är"

Olle:
Två änglar har kommit hem. Hjälp dem. Ta hand om dem.
Visa dem vägen att finna den eviga lyckan och fullkomliga friheten.

3 kommentarer:

  1. Åh Eve vad fint du skriver om mamma! Så glad att ni kom på begravningen. Tack för ert stöd. Kram Frida

    SvaraRadera
  2. Du berör mig till tårar... så många tänkvärda ord!

    SvaraRadera