Sorgearbete

• Att läsa alla stöttande hälsningar och fina kommentarer för att ditt barn gått bort är helande men ack så sorgligt.
• Att ta emot blombud för att ditt barn gått bort är vackert men ack så sorgligt.
• Att sitta på en begravningsbyrå och planera för ditt barns begravning är helt onaturligt och alldeles fruktansvärt sorgligt.
• Att titta på ditt barns dödsannons som skall publiceras i tidningen är absurt och alldeles horribelt sorgligt.

Tack för alla blommor och varma hälsningar.

Dagarna går men sorgen består. Vi lever timme för timme och dag för dag. Ibland är sorgen oöverstiglig och ångestknuten omöjlig att knyta upp. Ibland orkar inte hjärnan vara ledsen något mer och då kan man plötsligt känna sig oövervinnerlig. Det här med sorg går aldrig att förklara och veta något om i förväg. Vi har levt med sorg ända sedan beskedet, så det i sig är inget nytt. "Vi vet hur man gör." Att man gråter när man gråter men däremellan är det ok att känna sig ok och göra något annat än att bara sitta still.

Jag förväntar mig hela tiden att jag skall ramla ned i det där stora svarta hålet och att jag aldrig skall ta mig upp igen. Och visst trillar jag ned där då och då men hålet är inget hål utan mer som en grop. Gråtgropar kallar jag dem.

Att leva med sorgen är inget nytt för oss men skillnaden är att tidigare fanns alltid Olle närvarande så att vi kunde lyfta upp honom, krama honom och lukta på honom. Känslan av att han inte finns här och tröstar oss längre är värst. Ibland lägger jag mig ned raklång på rygg och tar Alfonsfiguren på magen. Materialet han är sydd med är samma som de byxor Olle använde allra mest. När jag ligger där med Alfons på magen och klappar honom inbillar jag mig att det är Olle. Jag vill för alltid minnas hur det kändes.

Dagarna som vi klarat av har varit fyllda med besök av den närmaste familjen. Det har varit skönt att ha huset fullt av  folk dygnet runt. Nu har vi dock börjat vara mer och mer själva och det känns som att det också behövs för att hitta ron som krävs för att på riktigt kunna sörja.

Under helgen började jag tänka på hur jag vill att begravningen skall se ut. Jag satt i timmar och lyssnade på låtar och tänkte på vilka föremål vi skall ta med till kyrkan ,vilka blommor vi skall ha och hur vi skall gå klädda. I måndags träffade vi begravningsentreprenören. Mamma, pappa, Barbro och Bella var också med. Att sitta i ett sådant rum och planera för begravning av sitt barn är helt sjukt. Finns liksom inget bättre ord att förklara det med. Man bara sitter där och suckar och försöker fatta beslut. Det känns som om man vill skita i alltihop och fly därifrån.

Men efter att vi åkt därifrån så pratade jag med en vän och min syster och hör mig själv säga: "Om det ändå är något man måste göra, så är det lika bra att göra det så bra som möjligt". Och så är det ju med allt. Inte bara begravningen, som kommer bli fantastisk på sitt sätt, utan även med hela livet. Vi måste ju fortsätta leva här, även utan Olle, och då är det lika bra att försöka göra det så bra som möjligt. Det mottot skall jag försöka ta med mig och tänka på när jag försöker hitta tillbaka till de bra stunderna.

Dödsannonsen kommer i tidningen och på webben på fredag. Jag fotade utkastet så kan ni som vill ta del av informationen göra det redan nu. (Klicka på bilden så blir den större). Jag hade önskat att jag aldrig skulle behöva publicera nått sånt här. Jag tänker på alla gånger jag själv sett annonser för barn och känt sådant medlidande med de anhöriga.

Ballongerna är kanske vanligtvis en symbol för kalas men för oss symboliserar ballongerna den glädje vi känner för Olle. Att de är tre till antalet står för mig, Stefan och Lasse. Olle tyckte dessutom mycket om färger och vi lekte några gånger med ballonger med honom. Ballonger är dessutom något som kan släppas och stiga upp till himlen där Olle är nu.

Jag förstår att det inte finns en enda människa som egentligen vill gå på en barnbegravning men jag och Stefan vill att ni skall känna till att den är öppen för precis alla. Jag tror att begravningen kommer bli ett fint minne att; dela med oss, kunna tänka tillbaka på och prata om i framtiden. Eftersom Olle själv var ett litet barn så välkomnar vi, med glädje, även barnen. Vi tror att barnens närvaro kommer kunna vara ett stort stöd för Lasse.

Eftersom det inte finns någon forskning om SMA i Sverige har vi valt att öppna ett bankgiro som vi kallar för Olles Barnfond. De pengar vi får in kommer gå till fonder, projekt och/eller aktiviteter som hjälper eller glädjer barn. Jag kommer alltid berätta här på bloggen när vi gör uttag ur fonden. Det går också bra att ge bidrag till andra fonder som ni själva värnar om.


Slutligen vill jag avsluta med en bild på de två människor som håller mig över ytan. De som gör att jag måste tro på framtiden och att det går att bli lycklig igen. Vi kommer alla tre att alltid bära Olle med oss och vi kommer alltid att vara lite trasiga. Jag hoppas dock att tiden och livet kan laga och lappa.

Jag älskar er två och jag älskar Olle.