Tidigare i veckan besökte jag och min man Falu lasarett för att träffa två verksamhetschefer i frågan kring PGD. Vad som hände oss tidigare kan ni läsa här.
Besöket var jobbigt rent känslomässigt men känslan när vi åkte därifrån var ändå att jag via mitt engagemang, många brev till myndigheter, lanstingsledning och politiker nått fram.
Mitt budskap har uppmärksammats och, för att låna ett utryck från den kvinnliga chefen på mötet, fungerat som en katalysator.
Bollen är i rullning och vi fick ett medgivande att det finns en osäkerhet och orättvisa i frågan. Egentligen har vi inte fått något annorlunda besked men frågan kommer att tas upp på regionsmöte i november för att de sju landsting som finns inom vår region skall närma sig en gemensam riktlinje/policy kring denna fråga. Vad utfallet blir törs jag inte tänka på men just nu väljer jag att känna mig enormt nöjd över att jag kommit så här långt med frågan.
Under ett par veckor har jag börjat få lite mer av ett lugn i min tillvaro och inom mig. Dock märker jag hur instabil jag ändå är när jag får kritik, blir ifrågasatt eller drabbas av en motgång.
Jag försöker njuta av de bra dagarna och när de sämre kommer försöker jag förlita mig på att de goda kommer tillbaka igen. Tålamod och respekt för alla känslor är mina nya ledord.
Att skriva hjälper mig mycket, men i takt med att förväntningar på mitt tillfrisknande börjar komma, har jag också blivit mer osäker inför uppgiften. Det är så många som varje dag tittar in och läser och jag får så mycket kommentarer som värmer och stärker mig ända in i själen. Av den anledningen gör bloggen en viktig uppgift. Jag hoppas att jag kommer kunna fortsätta länge till, men är rädd att min ärlighet, i vissa sammanhang, kommer att ha en baksida.
Om en dryg vecka fyller Lasse år och hans födelsedagspresent blev en lekstuga, precis som jag tänkte. Att kämpa med att färdigställa den är något som får mig att må bra. Inspirationen kommer smygande och att arbeta med händerna gör mig lycklig.
Lasse vet att han skall få en lekstuga och följer med spänning och förväntan det fortskridande arbetet. Känns som en underbar present som han är värld, flera gånger om, efter den tid som varit. Jag älskar den gossen!
Idag skulle Olle blivit ett halvår. Såg det nu när jag slog ett öga på datorn, och såg att det är den 6 september. Vet inte om det är bra eller dåligt att jag hade glömt det. Väljer att tolka det som bra. Han är int bortglömd, det kommer han aldrig kunna bli, men hans mamma har tillåtit sig själv att fokusera på någonting annat än sorgen för en stund.
Olle:
Många varmar kramar sänder vi till dig idag, på din 6-månadersdag, från jorden.
Vi pratar om dig varje dag. Lasse tror att du kommer kunna se lekstugan från himlen om du har en kikare. Jag tror du kan se den mycket närmare än så...
Mamma, pappa och brorsan.
Så fint du skriver, jag sitter här med glansiga ögon. Det om Lasse och lekstugan är så fint. Det glädjr mig att höra att allt ditt engagemang kring PGD har gett resultat och jag hoppas innerligt att de omprövar sitt beslut så att även ni blir berättigade till PGD. Massor med kramar från ett soligt Göteborg.
SvaraRaderaFantastiskt att du fick till ett möte! Håller tummar och tår att det blir ändring nu och att ni kan få den rätt till PGD som ni borde ha. Oavsett så tycker jag att du ska vara stolt över det du har åstadkommit, vilken process du har dragit igång!
SvaraRaderaBra jobbat Evve! med cheferna alltså. :D
SvaraRaderaJag har änglabilden på Olle uppslagen på bordet i mitt rum. Den är så fin och stärkande att titta på.
Fint skrivet om Olle också, jag har blivit så blödig sen i våras, men det är fint tycker jag, blödigheten sköljer som en våg och så känner jag extra mycket och får glansiga ögon som Emma skriver, sen är det över och så blir jag glad igen eller vad jag nu hade för sinnesstämmning innan. Idag är jag glad. Har varit på Zumba och gymet, har ingen träningsvärk i kroppen så det känns nästan som något är fel, det känns lite för bra liksom. :D Om 10 min kommer vänner över på besök och vi ska ut och klubbalubba lite på Kåren.
Hoppas ni får en fin helg! Ses till nästa!
Kramar/Stoltaste Mostern Bella
Du är guld, så duktig, Så arg för de du fått utstå både tidigare och nu, idiotiska regler som inte tänker nått på hur människor mår, vi tänker på dig, Lasse är också grym bubblaren, så go, bara de där med när han klippte gräset med sin gräsklippare, jag säger att vad snabb och duktig du är och klippa, han säger de behövs bara lite övning :) lekstugan blir jättefin den är han värd, kramar
SvaraRadera