Hösten, Bettan och jag

Sitter i bilen. Vår Toyota-00. Vår gamla Bettan. Hon är vår första bil och hennes svarta yttre har förvärvat några skavanker under årens lopp. Hon är är lappad och lagad men fortsätter pålitligt och rulla mil efter mil.  

Ut på motorvägen. Motorn brummar. Vinden viner in genom glipan i den provisoriskt lagade rutan i förardörren.

Utanför målar hösten den vackraste av tavlor. Trädens alla färger. Djupaste röd, gyllene gul, brinnande orange och klaraste grön. Dimslöjor över bergen och himlen som ett betryggande tak.

Gasar. Reggie på radion. Maxar volymen. Skön känsla. Känner rytmen. Gungar i takt. Sjunger med.

"Yes, Im gonna be OK 

I guess,Im gonna be alright 

With my family here beside me 

My family is here to guide me

Yes, Im gonna be OK 

I guess, Im gonna be alright 

With my family here beside me,day and night"

Min familj finns kvar. Vi finns för varandra. Det kommer att bli bra.