Ett halvt år

Mer än ett halvt år, sex månader och 3 dagar, har du varit ifrån oss. Igår när jag skulle sova kom tårarna. Hur kan detta bara vara sant? Hur kunde jag, pappa och Lasse förlora dig? Vårt älskade barn och Lasses älskade bror. 

Vi vill att du skall vara här hos oss just nu. Om du hade fått vara frisk skulle du suttit här bredvid oss på en filt, omgiven av leksaker. Du skulle ha skrattat åt din storebror som gjorde jordens alla konster för att roa dig. Jag skulle beskådat er båda och känt lyckan inombords. 

Om vi bara kunde ändra på allt... lilla älskade lilla du. Jag saknar dig så mycket.

Jag kommer ihåg när jag besökte ängeln Elliots blogg, saganomelliot.blogspot.com, för första gången. Det var när du precis lämnat jordelivet. Jag minns vad Elliots mamma Emma hade det skrivit när Elliot varit ifrån dem i nästan sju månader. Hennes inre frustration lyste igenom och hon skrev "tiden läker inte alls alla sår".

Jag är beredd att hålla med. Det här såret kommer aldrig att läka helt och hållet. I början kunde jag inte acceptera att det skulle bli så. Jag kunde inte acceptera att det aldrig skulle gå över. Att det inte fanns någonting som skulle göra att allt det onda försvann för gott. Nu har jag gett vika. Jag förstår och har accepterat att mitt liv blev så här. Det kommer att innehålla den största sorg en människa kan uppleva. Förlusten av ett barn. Saknaden kommer jag alltid att bära med mig. Den går inte att gömma undan eller glömma bort. Den måste också få finnas och vara en del utav mig. Precis som glädjen, kärleken och lyckan också är en del av mig. 

Snart börjar julmånaden. December. Det blir en dubbel tid. Förra året drömde vi om hur härligt det skulle bli den här julen. Då skulle vi ha två barn. Det skulle bli ännu mer livat och glatt i vårt hus. 

Julen 2012 blev allt annat än vi föreställt oss. Olle är inte här. Men det finns en annan som är det. Lasse är här. För honom skall jag göra jul och fira jul. Hans fjärde jul skall inte skyndas förbi och glömmas bort. Nej, den förtjänar att bli vacker och full av liv. Hans stora blå ögon förtjänar att tindra och hans små nyfikna fingrar förtjänar att få fingra på klapparna under granen.

Den här julen är för Lasse. Min älskade lilla Lasse. 

Den här julen är också för Olle. För även om han inte är här såsom vi föreställt oss så kommer han vara här i alla fall. På något sätt. På Olles sätt.

 

Farsdag

Vi önskar alla pappor därute en trevlig farsdag!

Här hemma har vi firat pappa Stefan i lagom skala tycker jag och Lasse. Lasse gav honom en teckning och jag pimpade hans telefon med några väl valda.

Dessutom bakade jag och Lasse en tigerkaka medan Stefan tog en springtur. Kakan blev ganska misslyckad till utseendet visserligen men de kakorna brukar tendera att smaka desto bättre. 

Nu skall jag bjuda mina grabbar på fika här hemma. För er andra bjuder jag istället på några härliga bilder att bli glad åt. 

Så här brukar Lasse se ut efter att vi har bakat.
Chokladskägget påminner mig om
någon jag känner väl...

De här tre trollen känner jag däremot inte igen...

För att inte tala om monstret till vänster. Vem är han?

Farsdagspresenterna...

Pappan i trikåer blir glad åt kakan.
Den stolte bagaren ser upp till sin far.

Alla helgons dag

Helgen har varit händelserik på många sätt. I flera veckor har jag funderat över hur den här helgen skulle kännas/bli. Vi har ingen grav än. Vi har börjat ta tag i frågan men inte bestämt oss. Därför kändes den här helgen extra laddad. Alla helgons dag. Vårt lilla helgon. Vad skulle vi göra för honom?

För en gångs skull lät jag dock helgen bli som den blev. Jag och syrran inledde helgen i fredags med att börja tapetsera om hos mor och far. Tapetserandet sysselsatte oss i dagarna tre. I djup koncentration, med noggrann mätning och fokusering kom våderna upp en efter en. Min kreativa själ fick liv medan mina tankar fick vila. 

Lasse tillbringade två nätter hos farmor och farfar. Han verkar helnöjd med sin vistelse där och intygade stolt att han inte gjort några dumheter hemma hos dem :-)

På lördag eftermiddagen tog hela gänget en paus i tapetserandet och åkte till Torsångs kyrka på minnesgudstjänst. Lasse skötte sig finemang i kyrkan, i Lassemått mätt åtminstone. Vi mutade honom med lite godis när viljan att härja loss blev för stor. 

Olles namn lästes upp och ett ljus tändes för honom. Han var mer än 60 år yngre än alla andra som blivit helgon under året. Trots det sorgliga i det perspektivet gick minnesgudstjänsten bra. Det märks att vi kommit långt i vårt sorgearbete. 

Efter gudstjänsten åkte vi hem till syrran med familj och släppte varsin ballong till Olle i himlen från deras veranda. Sedan köpte vi pizza och tittade på Så mycket bättre tillsammans allihop. Majken, jag och Lasse satt på en madrass på golvet och lekte. Det kändes fridfullt och härligt. Jag är så glad för min fina familj. 

Helgen avslutades lika fint idag när vi blev klara med tapetseringen. Ursnyggt blev det i mammas och pappas kök och första premiärsittningen bjöd på mammas goda stek och potatisgratäng. Mums! 

Tack alla för att hela helgen blev så bra. Utan att jag hade planerat det minsta blev Alla-helgona-helgen precis så vacker som jag någonsin hade kunnat önska.